Nu när jag
inte bara kan gå och slentrianhandla kläder så behöver jag tänka till. Jag behöver
också titta en extra gång i garderoben, i lådorna och i förrådet. Strumpbyxor
jag tidigare hade kastat får användas en gång till, skorna som bara blivit
stående för att jag inte orkat klacka om dem är nu hos skomakaren, det blir
lite viktigare att para ihop alla udda strumpor efter en tvätt, laga
träningsbyxorna som nästa gick sönder så fort jag hade köpt dem för två år
sedan. Jag känner mig lite som min gammelmormor när jag går i ett par strumpor
och skor till jobbet och byter när jag kommer fram, för att inte slita på
fin-nylonstrumporna eller på de helt nya skorna. Man blir helt enkelt lite mer
mån om det man redan har.
Jag har också upptäckt att jag under detta år kommer nolla min garderob. Alltså, sådant som jag innan inte haft hjärta att slänga (för det är inget reellt fel på det), men ändå inte använt för annat lockat mer, kommer nu att användas tills de är för slitna/trasig/bortanför ytterligare lagningar. Jag tänker mig att det kommer frigöra utrymme i garderoben utan att för den sakens skull bara kasta det rätt och slätt. Jag har redan tagit fram tre par skor jag hade tröttnat på och inte använt på kanske två-tre år. Men nu, nu är de värda så mycket mer.
Så bra skrivet! Det här känns som hela utmaningens kärna och jag inspireras av dina tankar. Tack!
SvaraRadera